Det här är ditt land, det här är mitt land

Det är stunder då och då när jag bara stannar till några sekunder eller timmar för att titta. Ibland fram ibland bak och ibland bara rakt ner på fötterna. Det är lite det jag lever på. Har tittat bak på det gångna året och sett saker jag aldrig sett förut. Shit my god vad jag har åstakommit, backat och tagit fart igen! Och det är så mycket kvar jag vill göra!

Det är varit en kall höst i ett kallt land. Men det är mitt land. Sinnet säger att hemma är bäst och att i kyla känner man att man lever. Levande eller inte, det är helt enkelt tommare på gatorna, tommare i mäniskors agerande, tommare i utvecklandet. Tomhet är skrämmande. Speciellt när det försöker fyllas desperat tills det plötsligt svämmar över. Hela den här hösten har varit som en enda stor ketchupeffekt.

Dags att tina liv i min blogg! Vad sägs?