Wednesday, September 23, 2009

11.11

Varje dag tittar jag på klockan 11.11 som genom en slump och så har ännu en dag gått. Åt vilket håll? En onsdagsförmiddag tänker jag på vad jag missar, precis som man inte borde... För tudelad lyssnar jag på responsen från långt inne. Hur känns det egentligen? Vad är det egentligen som gör mig glad? Mitt i tron på att det är prestation som räknas. Mitt i att tänka logiskt för att röra sig frammåt och inte stå still och dansa runt.

Hitta en jävla passande motor är det vad jag vill!? Ska jag verkligen rädda världen med minröjningsmaskiner eller servera billig öl från en tapp i 45 graders vinkel! För när jag tänker tillbaka ett antal år och läser det jag gjort så kommer svaret på vad som gömmer sig bakom ordet njutning, som jag använder allt för mycket. Att lyssna. Att skriva. Att dansa. Varför sitter jag då och räknar på tryck under diplom från FN?

Jag fattar inte migsjälv och mitt sätt att glömma.






varit
bara mig själv
all evighet

men ändå
som om jag föddes igår

*Nov-2003*

Tuesday, September 22, 2009

Du gamla du fria

Under vårt kök bor en massa penisonärer. Idag förgyllde de min lunch (spenatsoppa och ägg!)med avlägsna psalmer och nationalsången akompanjerade av ett piano. Nä minsan det är någonting speciellt med dessa studentbostäder! På lekplatsen på gården har någon tryckt ner en gigantiskt Nalle Puh docka i en gunga. Vilken generationsfruktsallad! och jag blir sugen att klättra i träden på gården men hinner inte för allt exjobbsforskande och mötesspringande.

Ja jag vill leva. Men inte dö, här. Och däremellan en massa annat viktigt OCH oviktigt!

Saturday, September 19, 2009

Jag kan, jag vill jag törsch


Sitter i ett mörkt rum med levande ljus och en SLÄCKT tv. Framsteg. Jag slog på den en stund för att se på 'Control' och lämnade herr Perssons självbiografi oläst på bordet. Den gripande historien var precis vad jag behövde en fredagkväll när jag vågar vara heltsjälv och till och med dissa alla msn konversationer för att koncentrera mig på en film. För en gångs skull såg jag från början till slut. Scenerna med tårar är det som stannar kvar, de gjorde hela filmen i sig. Hans mänsklighet helt enkelt. Nu lyssnar jag på Joy Division och tror jag blivit lite såld igen.

Varför brinner ljus snabbare vid ett öppet fönster?

Annars är allt väl. Samma men ack så olika är jag och jag där jag går runt och äventyrar i småsakerna. Har jobbat på nollesittning ikväll för att överleva årets bästa idé att bara läsa på halvfart, som blir helfart med x-jobb som hägrar. Idag var jag i biblioteket och letade efter en stor inbjudande bok med texten: 'Hydraulic for Dummies'. En sådan gick inte att finna utan fick gå därifrån med en väska nerdtyngd av ytterligare en hög obegripliga formler som bara finns för att de ser bra ut. En tävlan om biljetter till bokmässan blev en tröst tillsammans med drömmar om mer tid att läsa. Halvfart, jomenvisst det kan vara årets bästa idé!

Tuesday, September 15, 2009

Att allt blir bara som vanligt. Som det brukar vara.

Fan för det där att älska någonting tills det är så älskat att det är en del av varje dag och inte syns. Att inte ögonvrån reagerar längre! Så känns det mesta nu. Som böneutropen jag slutade höra...