Knorr på livet

I två veckor har jag varit småkrasslig fått två tydliga uttryck:
- Jag har inte kunnat träna...men jag har fuskat och gjort det ändå, speciellt simmat.
- Jag är vit som ett spöke

Det fick sin kulmen i början på förra veckan då jag låg utdäckad i en dimma av hosta och massor av små libanesiska vita piller. Nu slåss jag mot de sista envisa virusen på min allra sista vecka som är så full av saker som bara måste göras. Och packa och städa och handla presenter vem sa nått om det?

Så nix hostan kommer envist att stanna kvar och jaga mig ett tag till. Kommer verkligen INTE vara i mitt esse vid hemfärd blek av grisflunsa. Sen väntar så mycket och veckorna är så fullspäckade långt framöver att jag bli snurrig av att tänka på det! Men också glad som ett litet barn. För det är ju så här jag mår som bäst, i en snurrig banana milkshake!

Todiloo dags att sova om sex timmar ska jag åka rostig minibuss till jobbet i två timmar ihopträngd med okända. Livet är allt bra gött!!