Och den största rädslan av dem alla...För hur fel vägar som än vandras. Hur fel saker som än må göras. Hur många tärande strider som än må förloras. Hur jävligt det än må vara. Så är ingenting lika svindlande som att titta bakåt efteråt och se allting. Läkandet svider mer än det adrealinindränka skadetillfället. Det må blöda men blod är ändå vackrare än ett stor fult ärr.
Ilska. Jag tror att jag är arg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment